När jag såg den här artikeln kom jag att tänka på ett bus jag gjorde när jag var liten. Jag tror att jag var kanske tre år och vi var på landet. Min mamma hade lagat mat och få tagit av sig sin vigselring och lagt den på ett bord. Plötsligt var den spårlöst borta. Alla vuxna letade som sjutton efter den men ingen kunde förstå vad som hänt. Min kloka mor satte sig ner bredvid mig och tittade mig i ögonen. Hon frågade om jag kanske visste var ringen var? Ja, svarade jag glatt och ledde en mycket förvånad mor in duschen. Under den lilla silen i golvbrunnen, balanserandes på en kant, låg mammas vigselring. Ingen vet varför jag lagt den där, men jag verkade ju inte vilja dölja det iaf…
Jag undrar vad för bus Stina kommer att hitta på snart…
haha… det är nog sånt som alla föräldrar blir drabbade av förr eller senare. Små oskyldiga hyss som man kan skratta åt i efterhand
Hahaha, om Jouline blir hälften så busig som jag och D så har vi och göra hahah =P
Haha så busig
Jag var snäll igår och delade ut mina hembakta semlor till mina grannar 4 stycken, för de är så gamla o jag tror inte dem hade stått och gjort några sådana. De blev jätteglada de riktigt sken upp i ansiktet, så jag gjorde deras dag hihi…mysigt Kram och ha en fin kväll fina
haha ^^,
de kommern og bli en del bus, min fyraåring gör bus och skyller gärna på 6 månaders lillebror och/eller påven :O
Ja, super =)
Haha, vilken underbar historia.
Om man skulle gå igenom avloppen här hemma….vem vet vad som gömts här av tidigare hyresgäster
Ha de
… Och jag, som får spel bara Elliot välter omkull en påse havregryn här hemma, blir nästan mörkrädd när jag tänker på vilka hyss han nog kommer hitta på i framtiden
förhoppningsvis kommer väl dock en tillvänjningsperiod, hehe…
Hihi! Vilken tur att ringen inte ramlade ner i avloppet. Hoppas du har en mysig kväll. KRAM!
Hihih så det kan gå. Själv hade jag hört vid 3-års åldern att katter alltid ramlar på fötterna. Så när resten av familjen trodde att jag låg och sov så hörde de plötsligt: Miiiaaau – duns, miiiaaaau – duns. Jag hade tagit alla kattungarna och stod på översta trappstegen och kastade ner katterna… :/ När de frågade varför jag gjorde det så svarade jag att jag ville testa om det var sant. Måste tillägga att alla katter klarade sig fin fint som tur är.
Vad roligt det var att läsa om snällheterna försesten
Bra idé! Kram från oss!
Ja, jag är inte dålig på kojjor:) Vilda däremot gillade den inte och rev ner hela skiten. Jag fick bygga en egen baby kojja under bordet till henne som bara hon fick va i
haha, ja tänk så mycket bus de små ska hitta på som vi ska minnas och berätta för dom senare i livet. Underbart. kram
Hihihi, en ganska gulligt bus. När min son var 2 (i dag är han 20), så gömde han min mobil i ett köksskåp men sa inte ett pip om vad den var. Jag ringde och ringde på den tills batterierna var slut. Det var ganska svårt att höra var ljudet kom ifrån, men ett efter mycket letande i karotter så kom den fram.
Pingback: Historien upprepar sig… | Britta Bloggar
Pingback: Historien upprepar sig | Britta Bloggar